Här skall vi ge en glimt av hur arbetet på Emma fortskrider i sakta mak med nya bilder och text allteftersom. Med ett eller annat spån av visdom om hur arbetet kan göras, eller hur det kanske inte borde ha gjorts, ibland. Främst dock för att ge dig som besökare en inblick i ett par skutrenoverares vardag.
Bilden ovan visar de nya mastämnena av lärk som med benägen hjälp av Anders Fredin på Kagghamra gård i Södertäljetrakten, har fällts och nu i det första solgasset på våren spiralbarkas för att torka så skonsamt som möjligt. Under sensommaren hoppas vi komma igång med den fortsatta bearbetningen. Ämnet till stormasten är över 20 meter långt. Nuvarande stormast i furu kom till på 70-talet men har fått alltmer bekymmersamma rötskador i foten. Dessutom är den ngt kort, påsalad både i toppen och nedtill för ett tiotal år sedan, och beslagen sitter dessutom fel.
Hur gick det med ankarspelet?
Jo, det kom till största delen på plats under våren -06, resterande detaljer ligger klara för montering. På bilden ovan syns i vilket erbarmligt skick donen var när vi fick spelet från Mönsterås hembygdsmuseum. Den enda förändring vi behövt göra är att korta av axeln ett par dm.
Så var det akterkajutan. Efter ett oändligt pusslade med spegellister kors och tvärs börjar kajutan nu att se färdig ut. Återstår i stort sett bara spackling och målning. Under färglagren syns en ekådringsmålning så då måste vi alltså lära oss det hantverket också. Nåväl handböcker har införskaffats, kajutan har värmts upp under vintern så att allt virket är torrt och färdigt att måla. Trots att utrymmet inte är större än en garderob (tänk att 2 man levde här halvårsvis!) så blev det mycket och pyssligt arbete eftersom inte en vinkel är rät, ruffen är sned sedan många år och gammalt och nytt skall smygas ihop diskret. Den lilla nätta Näfvekvarnkaminen har kommit på plats i aktra hörnet av kajutan. Var kaminen skulle stå skvallrade enbart en liten urhuggning för dess bakre ben i den nu sedan länge bytta garneringen.
Segelsömmandet fortskrider. Jagaren och klyvaren, som i Emmas fall är rätt stora segel, är nu klara så när som på likning. Millerain Ltd i England som levererar linneduken skickade julkort till oss i år. När 1" mässingsringar till alla hål skulle inhandlas från den lokale segelmakaren var priset hårresande så det blev alltå till att återigen importera från Danmark. Utan danska skeppshandlare skulle detta projekt inte varit möjligt! Nu är frågan om vi skall renovera vårt befintliga mesansegel eller sy nytt...eller kanske både och? Vi vill ju ha karaktären av förstyckade segel snarare än enhetliga nya, men den gamla focken och storseglet är ju långt ifrån prydliga så det kanske räcker till för autenticiteten. Att skära till dukvåderna om 2 fots bredd och sedan med nål och tråd kasta sig ut på till synes ändlösa raksträckor av handsömmnad är nästan beroendeframkallande och högarna med segelduk som pyntar hemmets alla vrår känns mest hemtrevligt.
Pågående arbeten
september 2007
Bearbetningen av masterna har nu kommit igång på allvar och än så länge är det motorsåg som gäller, alltså 4-kantigt, 8-kantigt, 16-kantigt.....Egentligen var det tänkt att vi skulle använda den enkla algoritm för dimensionering av rundhult som Carl Smith anger i sin bok, men det visade sig bättre att direkt mäta upp diametrarna på de detaljrika foton av Emma från 40-talet vi fått från Boman.
Pågående arbeten
....och äntlingen står riggen på plats. Kranföraren tar sig en tripp upp i salningen för att ta ned kvarblivna stroppar
