Så var det då resten av skrovet....Dags att åter ge sig ut i skogen för att leta välväxt timmer. Lastbilslass efter lastbilslass gick till Beckholmen där timmerhögen växte till verkligen skrämmande dimensioner. Men eftersom vi nu var varma i kläderna och med en kollega hade byggt oss ett eget motorsågverk, så gick sågningen lätt. Furu-planken till bordläggning och garnering köptes från Värmland. När vi dockade in hösten 1997 var det för att byta all gammal spantning utom bottenstockar och lite upplängor(timmer i botten), resten av stöttorna, all resterande bordläggning utom nedersta botten, dessutom balkvägare, slagvägare och sist men inte minst ny förstäv. Även denna gång gick allt planenligt, mycket tack vare en duktig ALU-anställd under våren. Liksom vid föregående indockning fick vi bidrag till material genom "skutstödet". Sista dagarna kom SVT på besök för att göra ett reportage om skutjobben på Beckholmen. Efter utdockningen slutfördes däcksarbetena föröver med Emma liggandes vid Strandvägen. Nu tillkom också bogspröt, spelbetingar och ny garnering i botten. Nu var dock nävarna valkiga och ryggen trött......

På tur stod att avsluta garneringsarbetena och den halvfärdiga kajutan skulle göras klar till autentiskt skick, liksom skansen. Samtidigt ville vi fortsätta det pågående arbetet med att restaurera och komplettera vårt gamla linnesegelställ. Redan när hon kom i vår ägo för 20 år sedan hade "Emma" en fungerande rigg med alla beslag, block och taljor, nagelbänkar, vevlingar mm. Nu skall allt på plats igen! Slutligen väntade det gamla pallankarspelet på att slutgiltigt monteras ihop. Projektet erhöll glädjande nog i dec 2005 medel för restaurering och komplettering av rigg och segel från "Konung Gustaf VI Adolfs fond för svensk kultur"! Stockholms hamnars ovilja mot att ha riktiga skutor längs med sina kajer, liksom hamnens nya besiktningskrav, har tog mycket kraft och tid i anspråk för opinionsarbete och att göra henne gångklar för maskin. Planerna att ersätta maskinen med en 25 hkr tändkulemotor av ursprunglig typ har vi tyvärr måst uppskjuta till en oviss framtid p g a hamnens krav. Förhoppningen är då att "Emma" skall ha en plats som både exponerar henne för intresserade och ger oss den arbetsro vi behöver. Vår ambition är att i framtiden driva "Emma" som ett litet maritimt arbetslivsmuseum i helt privat regi.

Hur det gick? Se de fortsatta arbetena! LOGG 2007-2009 och LOGG 2010